Idag är det 1 helt år sedan du somnade i min famn. Det känns som det var igår du fanns vid min sida alltid fanns där för mig. Det var du som alltid tog mig ur alla mina svackor, är så glad att jag fick ha just dig min bästa vän. Det sägs ju att hunden är människans bästa vän och det var så. Att jag var tvungen att ta beslutet, att det vi så länge kämpade oss igenom att få höra dom orden att det inte fanns något mer att göra. Ingen eller inget har berört mig så mycket som du gjorde och fortfarande gör, det sägs att tiden läker alla sår men såren efter dig kommer aldrig läka men jag har fått lära mig att leva med det, ingen kan nog riktigt förstå hur mycket du betydde för mig när jag var där nere på botten så var det du som tog mig upp. Allt vi varit med om, allt vi upplevt tillsammans du lämnade aldrig min sida men jag lämnade din. Dom skuldkänslorna kommer aldrig försvinna jag funderar dagligen på om jag gjorde rätt val. Att klumpen i magen jag får när jag tänker på dig, då vill jag bara krypa ihop som ett litet barn och gråta. Jag vet att många tycker att det är ju "bara" en hund men hon var inte "bara" en hund. Dom som tycker jag överdriver behöver ju inte ens försöka förstå. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få dig tillbaka om bara för en liten stund. Men jag vet att det var bäst för dig att få ro hur jobbigt det än är. En vacker dag ses vi igen min älskade SiennaVarnar för känsliga bilder, sista bilderna på dig.
