Ja igår 16/12 12.55 så var det exakt 2 år sedan min bästa vän, min älskade fyrbenta geni och kärleksfullaste hund var tvungen att somna in i min famn... Så den dagen är fortfarande väldigt jobbig, att jag var tvungen att ta beslutet då veterinärerna inte kunde hjälpa oss mer, det slaget i magen och det var ju för hennes bästa då vi kämpade nästan 2 år med alla besök veckovis och operationer, det där samvetet som slår till ibland skulle kunna göra vad som helst för att få henne tillbaka men hon slapp lida mer... Trots alla djur jag haft och kommer ha genom livet så kommer ingen kunna mäta sig då hon stöttade mig genom jobbiga tider men minnet efter henne och alla glada stunder är det jag får fokusera på, men att gå in på en klinik med en gudomlig hund i ena änden kopplet och komma ut med bara ett koppel... <3
Så nog om det, imorgon går vi in i vecka 39 så bäbis tjurar kvar och jävlas, närå men börjar faktiskt bli riktigt less nu och somliga förstår verkligen och somliga inte tror det är många som inte riktigt hängt med hur jag har det egentligen, först smällen att måsta ta medicin eftersom bäbisen ville ut så tidigt till alla sjukhusbesök, inläggningar, smärtan dagligen och samtidigt försöka hålla skenet uppe eftersom det är ju sån jag är kommer förmodligen aldrig visa mig svag förutom till min andra halva alltså all kärlek till honom kan.inte ens beskriva vilken underbar människa han är och den bästa pappan han kommer bli!
Som sagt vilken dag som helst kan vår guldklimp komma och ni lär ju märka när.
Toan uppe är snart klar även, skulle ju behövt den om nätterna nu när besöken blir många nattetid, blåsan är minimal :-P och tro det eller ej så är det jag som gjort allt i målningsväg att göra trots höggravid,envis är mitt mellannamn! Men snyggt blir det! :-D
Sen våran fyrbenta lilla energiknippe han är inte som andra, han älskar verkligen att borsta tänderna så han fick sig en egen tandborste här om dagen så på kvällen.kommer han och hoppar upp med framtassarna på handfatet, alltså jag skrattar fortfarande lika mycket varje gång, sen så fort folk hälsar på blir han så till sig att man blir chockad och när han är hemma med mig gör han ingenting, han existerar knappt lite komiskt faktiskt :-P
Nä sista kissen sen sova <3