Det var ju var ju lite värre än vi trodde... Har ju sedan gravidvecka 14 haft sammandragningar av och till dagligen vilket jag blev sjukskriven för och barnmorskan har ju vetat om det med men i torsdags tänkte jag att jag ringer bm och pratar lite med henne och hon säger att hon ska be sjukhuset skicka kallelse och tänkte inte mer på det eftersom det har ju liksom blivit en vana för mig, men fredag morgon ringer dom och får akuttid så gör mig klar hämtar min andra halva min kära stöttepelare på jobbet och åker upp får ligga med ctg, träffa läkaren och gör undersökning som visar att jag är öppen 1,5 cm vilket ger mig en chock, alltså hade jag fortsatt i samma tempo och så hemma har jag kunnat föda när som helst alltså 11 veckor för tidigt... Så fick kortison spruta för att skynda på bäbisens lungutveckling och två andra "bromsmediciner" så jag inte öppnar mig mer, men är glad att vi fick åka hem i fredags iaf dom funderade ju på att lägga in oss. Men sen igår fick vi åka upp igen för sprutan, ctg och allmän koll. Sen hann vi precis till kära lilla systerdotter Noomis dop, så go och glad liten tös :-) sen hem och vila. Sen idag har vi gjort lite ärenden sen hushållssysslor men försöker göra allt i slowmotion och inte lyfta, men lite svårt när man har myror i brallan, hjärtklappning och skakningar av medicin så sover knappt och slappna av går sådär... Men är så glad och lycklig för allt stöd Vi får i detta, för stressen och det dåliga samvetet man har är mindre trevligt :-( Sen har jag världens bästa fästman, som verkligen försöker göra allt för mig och vår lilla skatt i magen, kärleken till denna underbara man kommer jag aldrig någonsin kunna förklara men att han är min gör mig till världens lyckligaste i denna kamp vi går igenom nu men samtidigt gör det att vi växer mer ihop tillsammans och gör oss bara starkare <3 Men summa summarum är alltså att vår lilla bäbis vill ut nu när som helst men vi försöker göra allt för att den ska få växa lite till i magen, så imorgon ska vi först till barnmorskan sen upp på sjukhuset igen <3 Längtan är stor efter att få hålla dig i min famn, men än är vi inte redo att mötas utanför magen så försök stanna kvar där inne skyddad en liten stund till :-( <3 <3 <3