Dom senaste dagarna har bestått av väldigt många tankar och nya vanor men med mycket stöd sen förra inlägget, tusen tack det värmer verkligen! Sen stödet av min älskade livskamrat den går nog inte att beskriva, först så känner man sig ju ganska hjälplös och oförberedd på allt som sker nu och komma skall sen något jag kämpar med är ju det dåliga samvete just för att jag kanske inte lyssnade tillräckligt på när kroppen/bäbis sa ifrån men som alltid annars ska jag vara envis och inte ge mig och det var och är verkligen inte värt det. Försöker just nu se allt positivt och det är faktiskt han den fantastiska pappan till vår lilla kärlek. Hur det går kan jag skriva många, många rader om men kan kortfatta mig: bricanylen är verkligen ingen hit hjärtklappning, skakningar, huvudvärk och illamående och tycker inte dom hjälper speciellt mycket så måste ta upp det med läkaren på sjukhuset idag och det här med sömnen 02.30 vaknade jag av smärtorna och kissnödighet och det är svårt att somna om i detta men får ta igen det senare idag... Och inte nog med allt detta som tär så är det ju det här med försäkringskassan och akassan, detta jävla ekorrhjul eftersom jag blev arbetslös mitt i sjukskrivningen så stoppade dom all ersättning utan att meddela och jag måste söka om allt skriva om allt igen som tog ca 1,5 månad och vart ska jag hitta orken till det och är det värt att kämpa för? Sparka på någon som redan ligger ner hjälplös så ska det vara. Men har tagit mig ur så mycket värre saker så ska nog fan visa dom att jag fixar det här med måste bara få lite klarhet och ordning i huvudet så kanske efter helgen!? Senaste dagarna har jag tagit det ganska lugnt, varit hemma, fått lite ordning på papper, bakat massa bröd, besikta balenon vilket i övrigt gick åt helvete båda balkarna sönderrostade och måste bytas på en bil värd 7000 känns väldigt överdimensionerat så det blir nog farväl till den och spåna på en nyare bil som vi egentligen tänkt vänta med tills våren då vi ska få iväg Volvon men nu får det bli såhär, sen var det föräldraträff hos bm idag med 4 andra par i vår ålder och liknande datum väldigt givande faktiskt. Sen nu på morgonen ska vi tillbaka till sjukhuset för undersökningar, sen äre helg som ska spenderas mycket hemma förutom imorgon då är vi bjuden på middag hos min syster, Jimmy och alla dom underbaraste syskonbarnen tror det kommer bli toppen få skratta, kramas och släppa allt det andra för en stund <3 Sen lär det säkert bli lite mer besök med nära och kära! Sen måste jag ju skriva några rader om lilla Viggo, han har fortfarande energin som vet inte vad ibland men på dagarna när jag är hemma med honom själv och han inte kan få mycket motion är han oftast väldigt snäll och lugn med mig får nästan känslan av att han känner på sig att det inte är riktigt som det ska, han är ju trots allt inte så gammal (20 veckor) och väldigt envis men inte konstigt med dom raser han är men ser fram emot att få jobba med honom sen se hur han kommer vara när bäbis kommer ut, tror det kommer gå hur bra som helst! Ne, slå på goda grannar kanske och försöka blunda en liten stund vore nåt... :-/ <3