Fick det äntligen på film igår i 3 minuter, det var verkligen full rulle på lilla hjärtat! Sen i slutet på arga Snickaren får jag som ett knivhugg i magen som håller i sig i över 1 timme, övervägde faktiskt att åka in men tjurig som man är bet jag ihop, tur jag har stora hjärtat! Sen blev sömnen som vanligt, knackig :-P Idag städade jag huset sen en fika med Sofie N, sen hem och mamma kom på lite middagsbesök sen blev det inte mycket mer. Imorgon är det ett besök på sjukhuset igen och hoppas verkligen dom kan hjälpa mig igen står snart inte ut och vill inte bli inlagd.igen... :-/ men bara hoppande bäbisen mår bra, du är så efterlängtad men vänta några veckor till <3
Ja det kommer nog bli många av dom har jag känslan av, hade ju en tid i fredags morse fick ligga med ctgn ett tag och kolla läget och där kunde som se lite hur pass påverkad jag blev av bricanyltabletterna och även bäbis, sen undersökningar och dom beslutade att lägga in mig över natten för observation och fick sluta med bricanylen. Så hem packa en väska åka med Viggo och sen upp på sjukhuset, K fick ju som tur va vara kvar och hålla mig sällskap till 20, sen fick jag byta medicin fick smärtstillande och sömntabletter så jag kunde få sömn en hel natt vilket var längesen då jag vaknar om nätterna av sammandragningar och smärta...
Går ju inte direkt att somna om när det blir så, som nu klockan är liksom 4.33 och har legat vaken sen 03.20 och det är sällan jag sover på dagarna just för att kunna få sova på nätterna men vaknar varje natt, kissnödig och ont. Orkar inte ringa upp till sjukhuset heller stup i kvarten men att inte få kunna njuta och bara vara, få ladda upp batteriet i graviditeten känns faktiskt riktigt jobbigt, att sitta på helspänn för att vara beredd eller på att om en stund då kommer jag må dåligt, försöker att bara ligga i soffan inte göra mer än nödvändigt hemma eller som storhandla kan vara veckans höjdpunkt :-P
Idag på dagen blir det att ta hand om en massa papper, "föräldramöte" hos bm...
Em höjdpunkt iaf eftersom balenon inte ville vara med längre så var det ju bara att leta en ny bil som vi båda ville ha och vi hittade en i Söderhamn, for på banken i måndags bokade tågbiljetter och for ner och gjorde affär på en Mitsubishi outlander fyrhjulsdriven så kommer vara väldigt älskad på vintern, dock hemresan gick ganska bra till en början innan kroppen kom ikapp och sitta och köra när det blir så hektiska dagar är ingen hit, men hade ju bästa och underbaraste stödet vid min sida <3
Kändes bra att vi tog tag i detta på en gång utan att,skjuta det framförs som alltid annars :-)
Sen på fredag är det sjukhuset igen, får se hur det blir då vill ju liksom inte bli inlagd heller men hur ska jag orka om det inte blir bättre du är ju så liten fortfarande <3
Viggo då, jo han hänger med och växer fastnade dock under gårdshuset igår så fick försöka få ut honom otymplig som jag är och gick till slut :-P
Nä lägga sig och stirra i taket?
Tur jag har min andra halva, släkt och vänner! <3
Dom senaste dagarna har bestått av väldigt många tankar och nya vanor men med mycket stöd sen förra inlägget, tusen tack det värmer verkligen! Sen stödet av min älskade livskamrat den går nog inte att beskriva, först så känner man sig ju ganska hjälplös och oförberedd på allt som sker nu och komma skall sen något jag kämpar med är ju det dåliga samvete just för att jag kanske inte lyssnade tillräckligt på när kroppen/bäbis sa ifrån men som alltid annars ska jag vara envis och inte ge mig och det var och är verkligen inte värt det. Försöker just nu se allt positivt och det är faktiskt han den fantastiska pappan till vår lilla kärlek.
Hur det går kan jag skriva många, många rader om men kan kortfatta mig: bricanylen är verkligen ingen hit hjärtklappning, skakningar, huvudvärk och illamående och tycker inte dom hjälper speciellt mycket så måste ta upp det med läkaren på sjukhuset idag och det här med sömnen 02.30 vaknade jag av smärtorna och kissnödighet och det är svårt att somna om i detta men får ta igen det senare idag...
Och inte nog med allt detta som tär så är det ju det här med försäkringskassan och akassan, detta jävla ekorrhjul eftersom jag blev arbetslös mitt i sjukskrivningen så stoppade dom all ersättning utan att meddela och jag måste söka om allt skriva om allt igen som tog ca 1,5 månad och vart ska jag hitta orken till det och är det värt att kämpa för? Sparka på någon som redan ligger ner hjälplös så ska det vara. Men har tagit mig ur så mycket värre saker så ska nog fan visa dom att jag fixar det här med måste bara få lite klarhet och ordning i huvudet så kanske efter helgen!?
Senaste dagarna har jag tagit det ganska lugnt, varit hemma, fått lite ordning på papper, bakat massa bröd, besikta balenon vilket i övrigt gick åt helvete båda balkarna sönderrostade och måste bytas på en bil värd 7000 känns väldigt överdimensionerat så det blir nog farväl till den och spåna på en nyare bil som vi egentligen tänkt vänta med tills våren då vi ska få iväg Volvon men nu får det bli såhär, sen var det föräldraträff hos bm idag med 4 andra par i vår ålder och liknande datum väldigt givande faktiskt. Sen nu på morgonen ska vi tillbaka till sjukhuset för undersökningar, sen äre helg som ska spenderas mycket hemma förutom imorgon då är vi bjuden på middag hos min syster, Jimmy och alla dom underbaraste syskonbarnen tror det kommer bli toppen få skratta, kramas och släppa allt det andra för en stund <3
Sen lär det säkert bli lite mer besök med nära och kära!
Sen måste jag ju skriva några rader om lilla Viggo, han har fortfarande energin som vet inte vad ibland men på dagarna när jag är hemma med honom själv och han inte kan få mycket motion är han oftast väldigt snäll och lugn med mig får nästan känslan av att han känner på sig att det inte är riktigt som det ska, han är ju trots allt inte så gammal (20 veckor) och väldigt envis men inte konstigt med dom raser han är men ser fram emot att få jobba med honom sen se hur han kommer vara när bäbis kommer ut, tror det kommer gå hur bra som helst!
Ne, slå på goda grannar kanske och försöka blunda en liten stund vore nåt... :-/ <3
Det var ju var ju lite värre än vi trodde... Har ju sedan gravidvecka 14 haft sammandragningar av och till dagligen vilket jag blev sjukskriven för och barnmorskan har ju vetat om det med men i torsdags tänkte jag att jag ringer bm och pratar lite med henne och hon säger att hon ska be sjukhuset skicka kallelse och tänkte inte mer på det eftersom det har ju liksom blivit en vana för mig, men fredag morgon ringer dom och får akuttid så gör mig klar hämtar min andra halva min kära stöttepelare på jobbet och åker upp får ligga med ctg, träffa läkaren och gör undersökning som visar att jag är öppen 1,5 cm vilket ger mig en chock, alltså hade jag fortsatt i samma tempo och så hemma har jag kunnat föda när som helst alltså 11 veckor för tidigt...
Så fick kortison spruta för att skynda på bäbisens lungutveckling och två andra "bromsmediciner" så jag inte öppnar mig mer, men är glad att vi fick åka hem i fredags iaf dom funderade ju på att lägga in oss. Men sen igår fick vi åka upp igen för sprutan, ctg och allmän koll. Sen hann vi precis till kära lilla systerdotter Noomis dop, så go och glad liten tös :-) sen hem och vila. Sen idag har vi gjort lite ärenden sen hushållssysslor men försöker göra allt i slowmotion och inte lyfta, men lite svårt när man har myror i brallan, hjärtklappning och skakningar av medicin så sover knappt och slappna av går sådär...
Men är så glad och lycklig för allt stöd Vi får i detta, för stressen och det dåliga samvetet man har är mindre trevligt :-(
Sen har jag världens bästa fästman, som verkligen försöker göra allt för mig och vår lilla skatt i magen, kärleken till denna underbara man kommer jag aldrig någonsin kunna förklara men att han är min gör mig till världens lyckligaste i denna kamp vi går igenom nu men samtidigt gör det att vi växer mer ihop tillsammans och gör oss bara starkare <3
Men summa summarum är alltså att vår lilla bäbis vill ut nu när som helst men vi försöker göra allt för att den ska få växa lite till i magen, så imorgon ska vi först till barnmorskan sen upp på sjukhuset igen <3
Längtan är stor efter att få hålla dig i min famn, men än är vi inte redo att mötas utanför magen så försök stanna kvar där inne skyddad en liten stund till :-( <3 <3 <3
Söndag, söndagsångest :-P Nej då skämt åsido, är ju hemma på dagarna nu vilket är lite skönt men får ju infall ibland och klättrar på väggarna, dock hela förra veckan var det ju full rulle och ingen avslappning alls... Så helgen har varit rätt så lugn lite utomhusfix och middagsbesök av Lillebror och sen kom pappa :-) sen idag var det sådär, fix mat hos kära svärmor idag iaf så slapp tänka på det iaf <3 så nu är det partaj och sen SÖMN! :-)
Igår blev det äntligen klart, jag och Viggo har ju varit tvungen att vara hemifrån dessa dagar är ju lite svårt och besvärligt att vara hemma med en energiknippe och dessutom vara gravid i byggkaos men det gick ganska bra ändå svårt att slappna av bara men nu så! Det blev så jävla fint!! Skulle behöva putsa dom bara så.tror jag ska be kära svärmor ;-) Idag har vi legat på soffan jag och vigge sen kafferep hos Elvira och älskade guddotter Elieanna, sen till Steve så min kära skulle göra klart det sista sen hem och i helgen ska vi försöka att bara vara hemma och greja! <3
Söndag: Målade kistan några gånger, sen invigde jag bakmaskin min kära köpte till mig är väl för att jag ska hålla mig sysselsatt och det är ju så mycket godare med hemmabakt bröd! :D Sen blev det inte mycket mer, Jacke,Linda och lilla Alve kom på lite spontanbesök :) Igår kom fönstergubbarna och började, stackars dom eftersom vårat kära kråkslott inte är speciellt rakt någonstans men det kommer bli så bra! Jag for för att hämta upp Madde, Lilo och lilla Vincas och vi for och strosade runt på birsta/ikea :) Sen dumpa lite saker hos Tereze inför idag. Så idag tänkte jag påbörja projektet med att hjälpa Tereze att få bort hennes ljusmossgröna vardagsrum till vitt och det kommer nog ta några dagar då jag gör allt i slowmotion men vad gör det, måste ju sysselsätta mig med något medans hantverkarna är här eftersom det är ju ett gäng fönster kvar och tycker dom ska få jobba ifred :)
Sen det här med måendet, ja det kommer och går men försöker göra det bästa av situationen men jag har sagt det förr och kommer förmodligen att tjata mer om det men jag är så glad att jag har min andra halva som försöker underlätta för mig så mycket han bara kan och försöker göra allt han kan för att jag/vi ska må så bra som möjligt. Han är verkligen den bästa som finns och kommer bli världens bästa pappa <3 Men samtidigt känns det så tråkigt att jag inte riktigt kan njuta och må "bra" under graviditeten, jag är ju inte en människa som klagar och ja jag har satt mig i denna sits själv och är så glad att jag får bära på vårat efterlängtade barn men hade ju aldrig klarat det utan allt stöd jag får från dom som verkligen ser hur jag mår och förstår och försöker finnas här för mig bara. Men som förmodligen alla som väntat barn och har barn är jag så otroligt nyfiken och förväntansfull på det lilla livet som ska komma och förgylla vårat liv eller få ett helt nytt liv, känner mig så otroligt lycklig med det som komma skall trots att jag kämpar mig igenom varje dag, men det är det så värt! <3
En kärring på snart 25 år, lever underbart husliv med min kära andra halva Kristoffer, hunden Viggo och en liten skatt på jäsning i magen <3
Här kan du följa mig just nu genom min lite komplicerade graviditet och paus från vanliga vardag som kvinnlig målare :) Enjoy!
