Årets mest omtumlande dag!
Vaknade 02.30 av att det började komma svaga värkar så gick ner för att kissa, sen när jag skulle försöka somna om igen så var det omöjligt dom blev sakta men säkert kraftigare så väckte K vid 5 och sa att det gjorde ondare än vanligt så låg kvar till 6 gick ner och tog en dusch och ringde förlossning som tyckte jag skulle kämpa på lite mer hemma, så sagt och gjort men vid halv 10 stod jag inte ut längre så ringde in och dom tyckte vi skulle komma in för en bedömning eftersom vattnet inte hade avgått än så packade in allt i bilen, ringde efter hundvakt till Viggo och for in så vi fick en rum halv 11 och dom kopplade på ctg och där ligger jag med den på magen och sen säger det bara ploff och vattnet avgår när jag ligger där fullt påklädd :P
Så då var det bara att byta om till den sexiga utstyrseln och börja förbereda och efter att vattnet gick blev värkarna än starkare och jag bad om lustgas och fick det men sköterskan fick inte riktigt igång den så låg och tomandades och ja ont som fan gjorde det ju men efter ett tag frågade dom om jag ville ha ryggmärgsbedövning vilket jag ville så läkaren kom och satte in det men sköterskan glömde även att sätta på den så en timme in i förlossning då började smärtlindringen komma så då kändes det självklart mycket bättre.
sen var det 5 krystningar och en flåsningsvärk så var hon ute 14.06 så allt som allt efter att vattnet gick tog det 3 timmar så hon var väldigt snabb våran lilla prinsessa. Hela förlossningen tyckte jag gick bra trots det där med missarna och fick så mycket beröm av alla barnmorskor och sköterskor sen hade jag ju bästa stödet bredvid, det kan ju samtidigt inte ha varit så kul för han att se sin kära med sån smärta men det gick så otroligt bra och han var det bästa stödet jag någonsin kunnat önska mig, fast är inte så förvånad visste samtidigt att han skulle vara det annars hade vi ju aldrig skaffat barn :) <3
Det är en helt otrolig upplevelse, det lyckorus man får går inte att beskriva <3
Ja igår 16/12 12.55 så var det exakt 2 år sedan min bästa vän, min älskade fyrbenta geni och kärleksfullaste hund var tvungen att somna in i min famn... Så den dagen är fortfarande väldigt jobbig, att jag var tvungen att ta beslutet då veterinärerna inte kunde hjälpa oss mer, det slaget i magen och det var ju för hennes bästa då vi kämpade nästan 2 år med alla besök veckovis och operationer, det där samvetet som slår till ibland skulle kunna göra vad som helst för att få henne tillbaka men hon slapp lida mer... Trots alla djur jag haft och kommer ha genom livet så kommer ingen kunna mäta sig då hon stöttade mig genom jobbiga tider men minnet efter henne och alla glada stunder är det jag får fokusera på, men att gå in på en klinik med en gudomlig hund i ena änden kopplet och komma ut med bara ett koppel... <3 Så nog om det, imorgon går vi in i vecka 39 så bäbis tjurar kvar och jävlas, närå men börjar faktiskt bli riktigt less nu och somliga förstår verkligen och somliga inte tror det är många som inte riktigt hängt med hur jag har det egentligen, först smällen att måsta ta medicin eftersom bäbisen ville ut så tidigt till alla sjukhusbesök, inläggningar, smärtan dagligen och samtidigt försöka hålla skenet uppe eftersom det är ju sån jag är kommer förmodligen aldrig visa mig svag förutom till min andra halva alltså all kärlek till honom kan.inte ens beskriva vilken underbar människa han är och den bästa pappan han kommer bli! Som sagt vilken dag som helst kan vår guldklimp komma och ni lär ju märka när. Toan uppe är snart klar även, skulle ju behövt den om nätterna nu när besöken blir många nattetid, blåsan är minimal :-P och tro det eller ej så är det jag som gjort allt i målningsväg att göra trots höggravid,envis är mitt mellannamn! Men snyggt blir det! :-D Sen våran fyrbenta lilla energiknippe han är inte som andra, han älskar verkligen att borsta tänderna så han fick sig en egen tandborste här om dagen så på kvällen.kommer han och hoppar upp med framtassarna på handfatet, alltså jag skrattar fortfarande lika mycket varje gång, sen så fort folk hälsar på blir han så till sig att man blir chockad och när han är hemma med mig gör han ingenting, han existerar knappt lite komiskt faktiskt :-P Nä sista kissen sen sova <3
Är sjukt vad tiden går fort ändå trots att jag mår som jag mår och nä det syns säkert inte på mig, försöker ändå klä mig "fint" sminkar mig, gör fortfarande naglar men skenet bedrar börjar faktiskt bli riktigt påtagligt nu, längtar efter att det ska sätta igång nu och iaktar varje annorlunda rörelse eller känsla men som sagt bäbis kommer när den är redo och längtan är obeskrivlig!! :-)
Har fått svar om sköldpaddorna i veckan så imorgon får dom ny ägare.
Sen har veckan känts rätt tung med mycket smärta och stelhet, längtar efter att få gå en promenad med Viggo en riktig lång en!
Men Hans reaktion på snön var över förväntan han älskar snön och dyker ner i den och vill hellre vara ute, så tummen upp!!
Sen i veckan tjatade jag på K att han borde ta en "sista" fylla med en killkompis så det gjorde han igår och idag fick jag ha det lite roligt när han hade världens värsta bakfylla! :-P fick även hämta dom strax efter 3 inatt, är fan på tok för snäll men det är ju han med! :-)
Sen imorgon är det dags för dansuppvisning min systerdotter ska ha den ska bli så roligt att se sen.fyller hon 4 på måndag, tänk vad åren går!?
Så nu ska jag försöka sova lite, ta igen natten som var kanske :-P <3
En kärring på snart 25 år, lever underbart husliv med min kära andra halva Kristoffer, hunden Viggo och en liten skatt på jäsning i magen <3
Här kan du följa mig just nu genom min lite komplicerade graviditet och paus från vanliga vardag som kvinnlig målare :) Enjoy!
