Ja så är det ju och jag är nog inte ensam om det. Detta har absolut ingenting med mig och min kära sambo och göra, han är faktiskt den personen jag känt mig tryggast hos (kanske elakt skrivet) men så är det. Utan det är annat runt omkring, jag är en sån person som måste ha koll på läget och lite kontroll på saker och ting annars blir jag nervös och tappar fotfästet. Just ni känner jag mig lite vilsen, har nog inte riktigt förstått hur det är att vara "arbetslös" på riktigt förut allt har alltid flytit på men just nu känner jag mig ofokuserad, att kliva upp på morron och titta så bilen står kvar utanför och oskadd och köra den ifrån parkeringen utanför porten till andra sidan järnvägen (billigare att stå där) känns som ett stort ilandsproblem :P Men tänkte sätta igång förhoppningsvis imorn och renovera köket! Men är glad att jag har dom vänner jag har och familj, ja alla nära och kära! :D

Ikväll ska jag iaf hälsa på älskade syskonbarnen! <3
Älska dina nära som om det vore sista dagen och behandla andra som du vill bli behandlad själv!
Min syster var ju min allra första vän och kommer för evigt att vara!